Samtalet med kæresten

Så kom jag till Danmark igår vid halv fyra.
Möttes av min kæreste som såg lika frisk, glad och välmående ut som jag, sen jag flyttade till Sverige igen.

Vi såg på varandra, och han utbrast, Gud vad du ser ut att må bra, frisk, vacker, avslappnad och, ja du ser ut som när vi två först mötte varandra.

Och jag kunde bara konstatera, att det gjorde han också.

Vi körde till Holbæk och han köpte sushi för 600kr, den där lyxiga varianten från Mr Mu, i en megaförpackning, och vi åt, drack och pratade.

Vi skrev över bilen på honom, och jag fick pengar nog till att kunna köpa en bra bil i Sverige igen.

Vi pratade om hur svårt vi båda tycker att det har varit att bo sammen det här året, att vi liksom miste oss själva någonstans på vägen, och att ingen till sist var lycklig med det.
Att vi två inte är ämnade att bo tillsammans, i vart fall inte nu, och inte under dessa förutsättningar.

Vi pratade om den planerade seglingen om ett år, och han säger att han inte tror det blir samma sak som att bo ihop här där vi har bott det sista året, men att han naturligvis inte kan veta.

Och jag säger att det vågar jag inte chansa på, och att jag inte är säker på att han överhuvudtaget kommer ut I världen och segla. Men att vi tar en dag I taget, vi ser vad som händer.och han säger, oavsett vad du väljer, eller vad som sker med oss, är du alltid min vän, och du är alltid välkommen att komma med och segla, när och om du har lust, längre eller kortere tid.

Fantastiskt fint samtal. Det känns genuint bra i min själ.

Vi säger att vi ska pröva och ha ett distansforhållande, och se hur det går. Det vill jag gärna, och han med.
Sen är jag nog lite skeptisk till hur mycket han kommer anstranga sig för att vi ska ses, men nu tar jag det för vad det är, och en dag i taget, och det har jag det fint med.

Just nu längtar jag hem något otroligt mycket till den här lilla filuren.
Mitt tåg går först vid 14 från Roskilde idag, så jag får vänta lite till..